Förlossning

Är inte så bra på att skriva så, men har i alla fall försökt sammanfatta det hela.

Fredag

Får en blödning på förmiddagen, blir orolig och ringer in till förlossningen.
De ber mig komma in kl 13.30 för en koll.
Väl inne ser dom att jag är öppen 4 cm, ber mig stanna över natten för att avvakta
mer blödning eller om jag får värkar.
Inget händer, får åka hem på lördag dag.

Söndag

Känner ingenting, ont i ryggen och less.
Vi går och lägger oss och vid 11.

Natt till Måndag

Kl 10 i 2 på natten vaknar jag och ska gå på toaletten,
väl där så känns det som att pappret blir så blött,
och det fortsätter, när jag ställer mig upp så kommer det lite till,
och sen lite till.. undrade om jag kissade på mig?
Sjuk känsla, jag tänkte att jag skulle sätta på mig en binda för det hade jag läst ngn stans,
men jag hade bara såna där tunna tunna trosskydd, det blev "fullt" på 1 sekund..
Då började det pirra i magen, oj det händer, vattnet!

Varje steg så kommer det en "skjuts" ut i handduken och det känns så skumt!
Väcker Hasse och ringer förlossningen, in åker vi!

Är där vid 3.30, nu var huvudet tydligen lite ruckbart igen, trots att dandan innan var det fixerat?
CTG kopplas och visar lite svaga värkar.
Vi får stanna kvar till 06.00 utifall att det startar igång.
Men sammandragningarna slutar efter en halvtimme typ, och jag känner absolut ingenting igen.
Vi larmar och berättar det vid 5.30, men så kommer en läkare in och säger att
eftersom att jag hade GBS i urinen så får jag stanna kvar och öervakas utifall att ngt händer,
annars blir jag igångsatt på kvällen eftersom att riskerna är mycket större än vanligt vid vattenavgång, alltså kvällen den 23e maj.

Måndag dag

Vi får ett rum uppe på avd 63 igen, där kommer en ny läkare vid 12-tiden som säger på dagen att jag får sova över där, och sättas igång imorgon, alltså förmiddagen den 24e maj.
Då blev vi väldigt besvikna.. eftersom att jag inte kände av ett dugg, och såg fram emot kvällen och bäbis.

Men vad skulle man göra. 

Vi åt lunch, funderade på om jag skulle vila, sova men det gick inte,
tänkte att inatt så får jag sova ut och vara redo för igångsättningen imorgon!

Kl 15-16-tiden behöver jag gå på toaletten, det går inte, har jag sammandragningar?
Jo det är det.
Det kommer från ingenstans, jag larmar och berättar och dom kopplar på en CTG.
Allt händer så fort och jag har så ont, CTG visar INGENTING när jag får så ont..
Den ligger på 4, när jag kände "värk" så blev den kanske 5, eller till och med sänktes?
Smärtan blir ohanterbar snabbt och jag vet inte hur jag ska andas, gråta, allt kändes så hemskt
och varför kommer ingen och skjutsar ner oss till förlossningen?
Vid 18 kommer någon in och sticker in ngt i min hand för att starta droppet med antibiotika,
då visste jag att det är på riktigt nu.

På förlossningen kommer Maria, samma som vi träffade på fredagen, kändes så
skönt med ett ansikte man kände igen som skulle förlösa mig!

Allt gick nu väldigt fort och jag hänger inte riktigt med, har bara sjukt ont och förstår att
det hela går undan, och börjar förstå att jag inte kommer hinna få min epidural bedövning.
Får ingen paus mellan värkarna, det gör ont hela tiden och vid det laget kändes det lite som att

lustgasen hjälper.

20.30 startar krystvärkarna, kan inte använda gasen då, ingenting hjälper men jag vill ha den liggandes

på bröstet för att ljudet av den dämpar personalens röster då jag inte vill höra vad som händer

eller lyckas luska ut om det är lång tid kvar eller ej.

In kommer mer personal, en håller i mina ben och en trycker och hänger verkligen på magen för att hjälpa trycka ut bäbisen under värkarna, och en håller på och slita upp mig känns det som.

Känner att huvet är där men det går inte!
Jag kommer ihåg att jag bad dom ta fram en sugklocka, jag kan inte få ut det här barnet.. 

men 3 tryck efter det så, AJ!

Kl 21.10 kommer han ut med navelsträngen halvt runt halsen, så han skriker inte och både jag och Hasse

hinner bli oroliga.. men strax efter dom har masserat honom hör vi skriket, och jag får upp honom på magen:)

Dagen efter kommer Maria in och pratar lite, visar även en slags kurva över förlossningens gång,

och hon sa att det ser inte ut som en förstföderskas utan att allt gick otroligt snabbt!

Och att nästa barn får jag förbereda mig på att det ska gå ännu snabbare.. bra eller anus? Jag vet inte.

Jag är jätteglad över personalen på avd 53, så snälla och hjälpsamma allihopa.

De gjorde verkligen att man kände sig trygg och kunde fråga vad som helst.