Har tänkt göra det flera gånger men det har alltid kommit något emellan.
Jag jobbar ju på en demensavdelning så vissa kom inte ihåg mig:P Men Vincent blev ju uppskattad.
En som jag haft bäst kontakt med var på kalas just den dagen, vi pratade i tfn för inte så
längesedan och då sa jag att jag skulle hälsa på, och personalen hade ju pratat om det så hon
blev lite ledsen, men jag gick en promenad med Izabelle på en timme så jag hann träffa henne när
hon kom tillbaka.. och det blev väldigt känslosamt, hon grät gumman:) Hon fick även hålla i
dunderklumpen Vincent, men hon verkade inte tycka att han var tung:)
Vi gick ner till sjöliden på Izabelles långrast, aldrig varit där faktist.. riktig vackert, där skulle man haft sig ett hus minsann. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar