På ett sätt vill jag börja jobba igen nu!
Jag saknar arbetskamrater, skvaller,
stress, människor, t.o.m arbetskläder.
Men samtidigt får jag ont i hjärtat av
tanken att Vincent aldrig mer kommer
vara så liten som han är just nu.
Man kollar på bilder från nån vecka tillbaka
bara och tänker "oj vad liten han var".
Och så kommer det ju att fortsätta.
Tänk om man kunde få vara hemma med
honom för alltid. Sen ska han börja på dagis
hela veckan och enda tiden man egentligen
får är på helgen.. känns sorgligt:( Lilla älskling.
 |
| Vincent ca 1 månad |
det är bra med stora bebisar!:D
SvaraRaderahaha, då hade dom ungefär lika när de föddes då, cornelia hade också 38. De flesta verkar föda barn då huvudet är 33-36, jäääääätte litet ju!
Jag vet precis hur det känns, men barnen växer upp och livet måste ha sin lilla gång...
SvaraRaderaTror inte det är ovanligt att känna som du gör. Tror alla hemma-föräldrar känner så mer eller mindre någon gång. Men precis som du skrev så får man ju aldrig tillbaka denna tiden. Dessa ögonblicken.
SvaraRaderaOm du inte redan är det, bli medlem på familjeliv och starta en tråd för boende i er närhet med barn i samma ålder. Se om du hittar en Öppna Förskola. Det är sånt som gör att det blir roligare och mer betydelsefullt i längden :)
Men vi får se till att ses snart också så vi kan snacka en massa skit och bara va! ;) för saknar dig på jobbet det gör jag allt !!! :) *kram*