Skrik

Riktigt skrik, verkligen - jag håller på att dö, skrik.
Igårkväll, när jag lämnade lägenheten för tvättstugan,
Men blev då lugn när jag kom tillbaka. (Hasse var självklart hemma i lägenheten)
Men inatt, herre min gud.
En kompis skrev något som jag inte ens tänkt på, att han kanske behöver mera mat.
Med stora förhoppningar inför natten så gav jag honom ersättning
när han vaknade första gången vid 22, 145ml slurpade han i sig.
Nepp sen vaknar vi klockan 00 i gallskrik, provar nappen och han somnar om,
För att vakna en halvtimme efter det.. Då funkar inte nappen eller vaggning,
så det blev amning. Sen vaknar han ivärldens skrik, i snitt varje timme.
Jag bröt ihop imorse, hörde Hasse i köket som var påväg till jobbet efter 5,
kände att jag ville ge Vincent till honom- Varsågod, ta med till jobbet.
Ammade lite till och lät honom somna med mig i sängen i hopp om att få sova längre,
nej 1 timme räckte sedan blev det gallskrik tills jag reser honom upp i sängen,
då skrattar han och är pigg och redo för morgon.....
Vad är detta? Någon fas? Ont i magen, tanden? Oro, ångest?

Att han vaknar ofta är inte det "farliga", utan sättet han vaknar på, skriket som inte vill ta slut, det fläktande med armarna som om han håller på att drunkna.