Imorse steg vi upp vid 6, skjutsade Hasse till jobbet och fortsatte sedan vidare ut till värmdö,
där vi spenderat dagen ute hos faster och kusinen, och katterna. Var lite orolig hur han skulle
kunna sova, men han somnade fint på filtar på golvet i deras sovrum, så det gick bra :)
Vincents fasters sambo kom som en av de första till en otäck olycksplats igår på vägen hem från jobbet,
den var med i aftonbladet t.o.m.
En bil hade studsat mellan vägräckena och flygit över till andra körfältet och krockat med en buss, och föraren i bilen hade dött på en gång.
Nu på vägen hem så körde jag förbi där och såg vägräckena som bilen hade studsat i och kunde inte hålla emot tårarna, det är så himla läskigt, det spelar liksom ingen roll hur bra förare eller hur försiktig eller hur mycket bälten man har på sig, för man kan inte rädda sig mot andra förare.. Vill inte köra bil, satt och tänkte alla möjliga situationer som skulle kunna inträffa, att Vincent skulle dö och jag överleva t.ex.. fruktansvärt! Huvva...
Jag blev medbjuden, men som sagt.. Sjukdom!! :((
SvaraRaderaJag är som dig. Tänker med på vad som skulle kunna hända. Tänkte mycket på det till och från Åre. Var riktiga fartdårar i det hala väglaget körde om oss för att sen tvärnita bakom dem vi åkte med.. Usch vad hemska saker som skulle kunna hända... För som du skrev, man själv kan alltid göra sitt bästa. Men man vet aldrig vad som kan hända medtrafikanter....