Rädsla

Gårdagen känns som en dröm just nu, men ändå när jag tänker på det så får jag en klump i halsen.
Ändå fast faran är över nu, så är jag fortfarande orolig. Det enda jag "vet" om hjärnskakning är
att man kan må illa och att man helst ska ha barnet vaket, om det ska sova så ska man väcka det
då och då för att se om barnet inte är medvetslöst. Jag trodde verkligen inte att man kunde få det
av ett fall från sin egen höjd. Har inte varit speciellt orolig nu när han reser sig överallt och så, han
sätter sig oftast ned på rumpan, ibland slår han huvet men är ledsen en minut sen är det bra.

Men igår så dammsög jag under soffan och Vincent var bredvid, han hade ställt sig mot vardagsrums-
bordet, och jag hörde en duns, men han skrek som inte som vanligt men jag tog upp honom i famnen.
Då var han som en kokt spagetti, börjar typ gråta när jag skriver, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt
liv, huvudet hängde och han började låta på ett konstigt sätt, han skrek lite, och ögonen var halvöppna
och rullade liksom bak i huvudet så att man nästan bara såg ögonvitorna. Han var väck, och jag skakade
så mycket att jag höll på att tappa honom, letade telefonen och ringde 112, det kändes som en evighet innan
dom svarade, och när dom väl gjorde det så hörde dom inte vad jag sa för jag var nog i riktigt chocktillstånd.
Fick fram att han ramlat, och dom frågade från var och massa frågor som kändes helt onödiga just då,
men dom skickade en ambulans. Medans jag pratade med henne så började han kunna vrida huvudet,
och kunna sträcka kroppen då och då, sen gick det att få ögonkontakt med honom. Hon sa då att det
var ett bra tecken, att jag ska försöka hålla kontakten, sen kändes det stabilt och vi la på tills ambulansen
kom och jag skulle ringa igen om läget blev bättre eller sämre. Det blev bättre, ambulanspersonalen kom
och kollade syresättning och blodtryck, reflexer och stannade en stund. Sedan sa vi att vi skulle stanna hemma, men höra av oss om det hände mera. Så då var jag ensam, Vincent var nästan som vanligt,
men jag hade ändå panik och hela händelsen var så overklig.. Jag trodde verkligen inte att det kunde
hända av ett vanligt fall. Lyckades lugna ner mig, väntade på Hasse.. Gav Vincent välling, och då kräktes han.. Ringde vårdguiden för säkerhetsskull, och då säger dom bara "åk in till akuten", och då startar min oro igen, ska han bli medvetslös? Vad gör jag då? Dör han? Hjärnskador? Panik igen, men när Hasse kommer hem och vi åker in, så känns det tryggare.. Och väl där så sa dom att det inte var någon fara, vi kunde åka
hem och sova.. Sådan lättnad!

Men nu känner jag att jag klarar inte av att gå igenom detta igen, att hålla sitt barn i princip medvetslöst,
så nu köper vi en sån där läragå-hjälm att ha närmaste tiden. Jag har också trott att jag kan
behålla lugnet när det verkligen gäller, uppenbarligen inte.

Inatt så vaknade han bara 2 ggr, somnade om snabbt, och sov ända till 7 ungefär. Och hela morgonen
har han gäspat och varit väldigt lugn, och nu sover han.. Lilla älskade hjärtat <3 Helt slut säkert.

Igårkväll