På morgonen har vi fixat tvätt och grejer, sedan åkte vi in till stan för att träffa broderns tjej och fika.
Det var soligt och väldigt varmt när vi for så vi tänkte inte på att ta med något paraply eller regnskydd,
och självklart kom det ett åskoväder.. Men vi tog oss igenom det, inte torra men hela.
Vi stannade och åt middag hos dom, och var inte hemma förren halv 8.
På cafét så somnade Vincent i vagnen, efter 1 timme kommer en liten familj med 2 skrikande vildar,
alltså inte normalskrik "hej vad roligt vi har" utan dom Skrek så man blev rädd.
Vincent vaknade förstås, och gick lite närmare till lekhörnan där, så kom ena barnet och skrek rakt
bredvid honom och han tappade andan och blev livrädd och blev tokledsen.. Min lilla mespropp!:)
Först då så sa mamman till ena pojken att lugna ner sig lite, med snäll röst. Efter någon minut började
det igen, och ingen sa något. Vincent blev ledsen igen så vi blev tvugna att gå.. Förstår inte varför
man inte säger till sina barn om dom skriker sådär, inte för Vincents skulle direkt, men hela cafét
höll ju på att dö kändes det som. Jag vet inte hur jag skulle reagera om Vincent gjorde så när
han blir så stor, men just nu känns det som att jag skulle säga till jäkligt ordentligt, och om han
fortsatt springa och skrika så skulle jag tagit honom och gått bara.
Jaja det jag ville få fram var att han sov bara en timme idag, och var ändå pigg och glad ända till
kl.20 ikväll då vi fick försöka göra honom lite trött.. så 20 i nio somnade han först:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar