Idag har jag gett så mycket av mig själv att tårarna bara sprutade när jag lämnade jobbet. Det har vart så mycket oro från morgon till kväll och att vara mitt i det i 12 timmar exklusive rast känns av. Känslan av att vara otillräcklig. Men jag känner att jag har gjort det bra, vet att om jag inte varit där så skulle dagen vart ännu värre. Kunde lämna jobbet iaf med trygga lugna brukare som mår bra.
Som tur var jobbade jag med en som inte går iväg eller inte tror att jobbet bara handlar om att ta upp brukarna på morgonen och sedan placera dom som saker i matsalen utan att dom är människor som behöver vår tid och omsorg, det är också vårt jobb att _umgås_ med dom, vara närvarande, samtal och trygghet.. Lämnar man 3 oroliga personer ensamma i ett rum så blir ju hela dagen förstörd garanterat, för både dom och oss, när bara ens närvaro kan göra så mycket.. Ibland kan det räcka med att bara vara där, visa att någon bryr sig. Idag är jag också ledsen för jag påbörjade att städa en person som gått borts rum. En person, människa som jag verkligen brydde mig om, "min tant". En som vart med i flera år. Träffade dottern igår som hämtade möbler, pratade en stund och jag kunde inte hålla emot tårarna, så började hon också gråta.. Det har nog aldrig hänt förut, har väl gråtit förut men då har det vart en anhörig som gråtit först. Brukar kunna hålla mig, men det är svårt att styra känslor.. Nä nu vey jag inte vad jag har skrivit.. Skrivit av mig iaf. Nu behöver jag sömn och vila, gofnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar