Jag kan vara rätt fjantig när jag vill. På jobbet kan jag hoppa in i "en roll", sjunga och ha mig.
Blir som lite teater, beroende på vilken brukare eller patient man träffar, man anpassar sig.
Men jag har aldrig sjungit för magen, och bara gjort det på skoj när jag fjantat mig med Vincent,
har inte känt mig som en sådan person som gör sånt, har känts fånigt, ja.
Men de senaste kvällarna har jag och Vincent gått in till sovrummet och lagt oss på vår säng
tillsammans, och jag har sjungit seriöst typ blinka lilla stjärna o.s.v rätt lågt en stund, och sedan
lagt honom i sin säng.. och där har han liksom somnat direkt, utan ledsna miner, bara lugnt och
skönt.. Och oj vad jag tycker att det är mysigt. Nu kommer jag ihåg att mamma brukade sjunga
ur en sångbok för mig i sängen innan jag somnade när jag var liten, och det är verkligen ett
himla fint minne. Hon låg bredvid i sängen och sjöng.. Vill att Vincent också ska få såna minnen,
att komma ihåg en känsla, för det var en speciell stund kommer jag ihåg.
Visst är det mysigt! Här sjunger vi jämt. Jag har nog sjungt mig igenom varenda moment i mitt barns liv ;)
SvaraRaderaJag nynnade för Gustav när han var ledsen eller skulle vila. Han gillade det, blev van vid det och lugnade sig snabbare om han var riktigt ledsen. Det kan fortfarande funka, men mer sällan desto äldre han blir. Varga har aldrig riktigt gillat det. Ibland bara. Men det kan även funka på henne fortfarande, men väldigt sällan. Vi har haft rutin att sjunga i duschen. Det har de älskat. Men numera badar de oftast utan oss.. Men de pratade faktiskt om det för ett tag sen, kanske får ta tag i det :)
SvaraRadera